Om labradoodlen

Det var i Australien på 1980-talet som Labradoodlen medvetet började avlas för det specifika syftet att få fram en lämplig ledarhund med en päls som inte fällde. Förhoppningen var då att de med allergier skulle tåla hundarna bättre. Det var framförallt Labrador Retriever och Golden Retriever som användes, och fortfarande används, i mycket stor utsträckning till just ledar- och assistanshundar. En specifik ledarhundskola valde nu att istället för att träna några av de befintliga raserna med lämplig päls försöka få fram en ny typ av hund med träningsbarheten från retrievern och med en för ändamålet "rätt" päls.
På denna väg påbörjades ett avelsprogram med Labrador Retriever och storpudel och man insåg snabbt att detta var en mycket lyckad kombination. När dessa två raser kombinerades i flera generationer kunde man få allt mer förutsägbara mentala och exteriöra egenskaper hos avkomman. Snart väcktes intresset för denna typ av hund som familje- och sällskapshund och Labradoodlen har sedan dess spridits världen över och ökat stort i popularitet.

När man först börjar sätta sig in i Labradoodlen så inser man snabbt att det finns lite olika typer. Vanligast är att man pratar om Labradoodle Origin (Pudel + Labrador) och Australian Labradoodle (Pudel + Labrador + Cocker Spaniel). Den största skillnaden mellan olika Labradoodlar finns dock inte primärt mellan Labradoodle Origin och Australian Labradoodle, utan i skillnaden mellan de första generationerna och Multigeneration. Både Labradoodle Origin och Australian Labradoodle finns i tidiga och sena generationer, där uppfödning av de tidiga generationerna kan uppfylla det viktiga syftet av att ta fram nya linjer för avel, och Multigeneration ger hundar som med större sannolikhet lever upp till Labradoodlens rasstandard, både mentalt och exteriört.

Temperament
En Labradoodle ska vara glad och social! Den ska ha en öppen och inbjudande attityd mot både människor och andra hundar, samt vara sammarbetsvillig och med stor träningsbarhet. En Labradoodle ska vara nyfiken på sin omgivning och trygg i nya miljöer. Den ska vara orädd, framåt och söka kontakt i möte med nya människor. Det finns en stor vilja att vara tillags och den beskrivs ofta som både intuitiv och mild. Ofta trivs de i vatten och många är naturliga apportörer. Trots att Labradoodlens föräldraraser historiskt sett använts som apporterande och stötande jakthundar är en utpräglad jaktlust oönskad hos Labradoodle. Även om intresset för vilt förekommer i varierad grad är det sällan som man med rätt träning inte kan ha sin Labradoodle lös i skog och mark. Det är däremot ofta en utmaning att lära den unga Labradoodlen att på promenaden inte springa fram till allt och alla för att hälsa glatt, precis som en Labradoodle ska vara!
Precis som alla hundar behöver en Labradoodle var dag mental aktivering och möjlighet att springa av sig. Men det är i kontakten med människor som en Labradoodle blommar och trivs allra bäst! Träningsstunderna brukar vara de mest uppskattade och att prova på olika hundsporter och kurser passar en Labradoodle perfekt.
Även om många, framförallt unga Labradoodles, är livliga och entusiastiska ska den med lätthet kunna växla mellan aktivitet och vila. Söker du en glad och anpassningsbar hund? En i många fall sprallig vän full av livsglädje? Då kan Labradoodle vara rätt för dig!

Utseende
En av Labradoodles styrkor är deras låga inavelsgrad som ger den dess stora genetiska variation, men det är också det som ger en större variation i rasens utseende. För alla Labradoodlens egenskaper, såväl mentala som exteriöra, har det stor betydelse uppfödaren avlar mot Multigeneration OCH  med respekt för rasstandarden. Görs detta på ett bra sätt föds homogena kullar med förutsägbara egenskaper. Labradoodles finns i storlekarna mini (under 43 cm), medium (43-53 cm) och standard (över 53 cm). Rastypiskt är fleece- och ullpäls som inte fäller utan istället behöver klippas och kammas. En Labradoodle är atletiskt men stabilt byggd med lätta och eleganta rörelser. ​

Hälsa
En Labradoodle är överlag en frisk hund. Men att det per automatik skulle vara hälsosam avel just för att man blandar olika raser är en myt. Att Labradoodlen är frisk beror till stor del på att man inte använt sig av några föräldraraser med större rasrelaterade hälsoproblem, och på grund av Labradoodlens mycket låga eller obefintliga inavelsgrad. Det är viktigt att avelshundarna genomför tester för de hälsoproblem som kan finnas hos föräldraraserna och därför också kan förekomma hos Labradoodle. Blivande avelshundar ska genomgå höftleds- och armbågsledsröntgen samt ögonlysning. Det förekommer vissa recessiva sjukdomsanlag hos Labradoodle som SLK rekommenderar att man testar hundarna för. Kan man genom DNA-test konstatera att man aldrig parar två hundar som båda bär på anlaget för sjukdom kan man garantera att avkomman inte drabbas.

Pälsvård
​Det finns många fördelar med en päls som inte släpper så mycket hår, men som ägare till en Multigen Labradoodle måste du istället vara beredd på en del pälsvård. Hur mycket tid du behöver kamma och borsta beror till stor del på hur lång du väljer att hålla hundens päls. För att de inte fäller innebär att pälsen hela tiden växer och kommer behöva klippas. De flesta låter klippa sina Labradoodles med klippmaskin på kroppen medan huvud, tassar och svans friseras med sax. Ofta kan det vara lagom med första helkroppsfrisseringen när valpen är omkring 6 månader gammal. När du känner att längden på pälsen gör att den är svår att hålla tovfri är det dags. På många Labradoodles är det lagom att en gång i veckan gå igenom pälsen ordentligt med kam och/eller borste, men olika pälsar kan vara olika krävande. SLK arrangerar klippkurser för dig som vill lära sig att klippa själv, även om allt fler hundtrim har börjat lära sig den typiska frisyren för en Labradoodle. Hur ofta en hund behöver klippas beror helt på hur lång du vill hålla pälsen och hur mycket du vill kamma hunden, men generellt handlar det om 4-6 gånger per år.
​